Temperaturmotståndet hos lågtrycksoljelör är nära besläktad med termisk stabilitet när det gäller materialval genom följande faktorer:
Den kemiska sammansättningen av materialet bestämmer dess förmåga att motstå termisk nedbrytning. Till exempel är vissa legeringar utformade för att ha hög termisk stabilitet och bibehålla sina egenskaper vid höga temperaturer.
Materialets smältpunkt är en kritisk faktor i dess temperaturmotstånd. Material med högre smältpunkter kan tåla högre temperaturer utan smältning.
Material med en låg värmeutvidgningskoefficient föredras för applikationer där temperaturfluktuationer förväntas. Dessa material kommer inte att expandera eller sammandras avsevärt med temperaturförändringar, vilket minskar risken för läckor eller mekaniskt fel.
Materialet bör motstå oxidation vid höga temperaturer, vilket kan leda till korrosion och en minskning av rörets strukturella integritet.
Kryp är ett material tendens att deformeras permanent under stress när den utsätts för höga temperaturer under en längre period. Material med hög krypmotstånd är mer lämpliga för högtemperaturapplikationer.
Materialet bör kunna motstå upprepade cykler av uppvärmning och kylning utan att utveckla sprickor eller andra former av skador.
Materialet måste vara kemiskt kompatibelt med oljan som den kommer att bära, vilket säkerställer att det inte reagerar med vätskan vid höga temperaturer, vilket kan leda till förorening eller nedbrytning av rörmaterialet.
Materialet bör bibehålla sina mekaniska egenskaper och korrosionsbeständighet på lång sikt, även när det utsätts för höga temperaturer.
Genom att noggrant välja material med dessa egenskaper kan tillverkare se till att lågtrycksoljelör har nödvändig temperaturmotstånd och termisk stabilitet för sina avsedda applikationer.
